Timo Saari: Om att stöda primärproduktion
Enligt enkäter värdesätter största delen av finländarna inhemska livsmedel. Nästan alla finländare förstår också att Finlands försörjningsberedskap kräver en egen stark primärproduktion och produktionskedja för livsmedel. Finländarna uppskattar inhemska livsmedelsprodukter framför allt för att de är trygga, rena och tillförlitliga och ger arbetstillfällen. De uppskattas också för att de upplevs vara ett klimatvänligt val, men på den punkten är meningarna mer delade.
De generella kostnadsökningarna har tärt på jordbruksföretagens lönsamhet. Gödselmedel, bränslen, energi och foder har blivit dyrare, men producentpriserna har inte stigit, i vart fall inte i motsvarande grad. En del jordbruksföretag är på vippen att lägga ner, en del hankar sig fram och så finns det också en del som det går bra för.
Sanktionerna mot Ryssland har gått hårt åt det finländska jordbruket. Efter att Ryssland invaderade Krim i Ukraina år 2014 har allt fler sanktioner införts successivt. Många kommer ihåg den s.k. Putin-osten från år 2014. År 2013 var Ryssland fortfarande Finlands överlägset största enskilda exportland för livsmedelsprodukter. Men inte nu längre. Rysslands motsanktioner mot EU:s sanktioner drabbade de finländska jordbrukarna väldigt hårt. Vår livsmedelsindustri har inte lyckats hitta ersättande exportmarknader på annat håll. Det vore skäl att satsa avsevärt mer på livsmedelsexport än idag – det borde vara ett mycket klart uttalat mål för regeringsprogrammet. Vi har världens renaste livsmedelsprodukter, men ändå går det knaggligt att få fart på exporten. När det gäller industri klarar sig Finland tack vare kvalitet och innovationer. Samma tankesätt borde fås att genomsyra också jordbruk och livsmedelsexport. I fråga om råvarupriser kan vi inte konkurrera med stora producentländer, inte ens om vi är starkt subventionerade. Vi måste kunna hitta nya marknadssegment eller rentav skapa sådana.
Riktlinjerna för stöd till jordbruket anges i EU:s gemensamma jordbrukspolitik (Common agriculture policy), eller familjärt CAP. I den gällande CAP2027-planen ingår landsbygdsprogram, direkta stöd och delvis jordbrukets marknadsstöd för den pågående finansieringsperioden. Om CAP-planens innehåll beslutar statsrådet och i EU godkänns Finlands plan av kommissionen. CAP2027-planen innehåller jordbruks- och landsbygdspolitikens mål samt åtgärderna för att uppnå målen. CAP2027 integrerar begränsningen av och anpassningen till klimatförändringar i jordbrukets stödpolitik. Jordbruksföretagen i Österbotten har varit snabba i vändningarna till exempel när det gäller produktion av biogas och investeringar i solceller. Annars innebär CAP2027 inga jättestora ändringar i förutsättningarna för jordbruks- och landsbygdsföretag.
I Österbotten skulle mer stöd än vad som finns att tillgå kunna riktas till investeringar i jordbruks- och landsbygdsföretag. Det skulle också behövas större mod i investeringarna så att företagare på landsbygden kan få investeringsstöd för också lite vildare idéer. Jordbruket bör precis som annan företagsverksamhet kunna utveckla nya koncept, idéer, tjänster osv., av vilka vissa blir en succé medan andra visar sig vara olönsamma och vissnar bort. När vi i Finland kanaliserar stöd till landsbygden och jordbruket är det specifikt ur ett österbottniskt perspektiv viktigt att satsa på ägarbyten av företag och investeringar. Jordbruksföretagande håller på att bli allt mer likt annan företagsamhet. I Österbotten har vi gjort modiga val genom bl.a. specialisering och nyinvesteringar. Den österbottniska landsbygden klarar sig bra tack vare djärva och strategiska beslut. De besluten borde också backas upp av de planer och åtgärder som skrivs in i det kommande regeringsprogrammet.
Timo Saari, överdirektör för Södra Österbottens NTM-central fr.o.m. 1.3. Tidigare överdirektör för NTM-centralen i Österbotten