Ställd mot väggen: Industriella investeringar i gigaklass behöver trafikinvesteringar i megaklass

En ofantlig våg av industriella investeringar utan like är på väg att svepa över västkusten. Det finns planer på flera vätgasanläggningar, vindkraftsparker, projekt inom batteriindustrins värdekedjor, anläggningar för malmförädling, grön produktion inom skogs- och stålindustri samt investeringar i cirkulär ekonomi och bioenergi. Handelskamrarna i Västra Finland har uppskattat att det västra kustområdet kan få investeringar på upp till över 40 miljarder euro före år 2030^1.

Samtidigt som dessa investeringar i gigaklass planeras har det geopolitiska läget i världen förändrats radikalt. Här längst uppe i norr ställs vi bokstavligt talat mot väggen: i öster har ett taggtrådsstängsel satts upp i vägen för Finlands export- och flygförbindelser, och detta kommer att påverka utrikeshandeln under lång tid framöver. Logistik- och anskaffningskostnader stiger; varor blir tvungna att hitta nya rutter, men det manar också till att leta nya kunder samt pålitligare partnerskap. I praktiken kommer utrikestransporterna att i första hand gå mot söder och väster.

I fråga om utrikeshandel och internationella transporter vore det onödigt riskabelt om Finland skulle förlita sig på att utveckla bara en eller två hamn- eller flygförbindelser i söder. Inom landet är det å andra sidan inte vettigt att förbättra transportinfrastrukturen enbart i syd-nordlig riktning, eftersom mer än 90 % av Finlands godstransporter sker sjövägen och merparten av dem går via hamnarna i väst².

Med tanke på försörjningsberedskapen är det även viktigt att bereda sig på att utrikestransporter till hamnar i Europa framöver kan utsättas för störningar på Östersjön, vilket skulle ha avsevärda konsekvenser för Finlands godstransporter och därmed för samhällsekonomin. Och om de trafikpolitiska diskussionerna under Sipiläs regeringsperiod hade blivit konkret verklighet skulle vi kanske ha kvar omkring 3–5 hamnar och 5 flygplatser i Finland. Hur sårbara skulle vi inte vara då? I nuläget är det omöjligt att längre föreställa sig att avstå från hamnar och flygplatser. Till all lycka har vikten av kritisk infrastruktur nu noterats i regeringsprogrammet.

Spårtrafik och fast förbindelse över Kvarken syns i nya landskapsplanen

Österbotten får snart en ny landskapsplan 2050. Den nya landskapsplanen målar upp en djärv bild med tanke på västkustens men också hela Finlands framtid. När det gäller reserveringar för markanvändning är tanken att möjliggöra industriinvesteringar och tillväxt. Samtidigt syftar planen till att skapa en beredskap för stora trafikmässiga och logistiska förändringar. Avsikten är att möjliggöra en omställning av drivkrafter i trafiken till fossilfria transporter. Sett till markanvändningen kommer förändringarna i transportsystemet att vara enorma. Österbottens landskapsplan kommer att möjliggöra en helt ny järnvägsförbindelse, den s.k. Strandbanan (som en del av förbindelsen Helsingfors–Åbo–Björneborg–Vasa–Uleåborg–Torneå), samt utredning av en fast förbindelse över Kvarken (Vasa–Umeå).

Strandbanan kan förbinda alla städer och hamnar på Finlands västkust med varandra och möjliggöra utsläppsfri trafik, pendling och godstransport. I stället för stickspår från inlandet ut till hamnarna kan banorna tillsammans med Strandbanan bilda ett riktigt järnvägsnät, som är betydligt smidigare än den nuvarande trädliknande strukturen. Strandbanan kan också axla rollen som ett dubbelspår till den nuvarande huvudbanan och frigöra mycket kapacitet på huvudbanan. Anslutning till det europeiska järnvägsnätet kan ske via en tunnel mellan Helsingfors och Tallinn, en fast förbindelse över Kvarken samt via Torneå och Haparanda. Den nya järnvägsförbindelsen bör redan från början byggas enligt europeisk spårvidd, till vilken det är lättare att få tag på rullande material än Finlands nuvarande vagnpark. Detta sänker avsevärt tröskeln för att ge sig in på järnvägsmarknaden i Finland.

Landskapsplanen är också utformad med tanke på utredning av en fast förbindelse över Kvarken. Landhöjningen ställer här till med problem för sjötrafik eftersom farledsdjupen sakteliga minskar. Samtidigt öppnar sig nya möjligheter: det vore redan nu möjligt att anlägga bl.a. en väg på bank långt ut i yttre skärgården till Valsörarna, och till rimliga kostnader. På svenska sidan kan de komma emot till Holmön. Mellan förbindelserna i Finland och Sverige ligger då bara ca 20 km hav. Den sträckan skulle kunna trafikeras med fartyg, precis som idag. Turtätheten i fartygstrafiken mellan länderna, och följaktligen också transportkapaciteten, skulle mångdubblas jämfört med den nuvarande. Men en verklig fast förbindelse blir det först om en bro eller en tunnel byggs. Även om avståndet från oss till Sverige är lika stort som mellan Helsingfors och Tallinn (ca 80 km) ger den allt grundare skärgården oss ett försteg: i Kvarken vore tunnelns längd bara en fjärdedel av den mellan Helsingfors och Tallinn. I landskapsplanen kan en fast förbindelse, utöver trafikleder, också avse annan fast infrastruktur, exempelvis datakommunikationsförbindelser eller elnät.

Fastän djärva initiativ har tagits i landskapsplanen måste staten också våga göra modiga investeringar i trafikprojekt, som gör vårt transportsystem och våra förbindelser i väsentlig grad mer europeiska. Trafikinvesteringar i megaklass måste göras, oavsett om Finlands ekonomi är på väg mot en lågkonjunktur. Ja, vi måste ta risken oberoende av om vi redan är skuldsatta upp över öronen. På samma gång skapar vi möjligheter för en gryende ekonomisk tillväxt: för industriella investeringar i gigaklass som skapar nya exportprodukter, möjliggör fossilfria transporter och gör att Finland kan knappa in på andra länders logistiska försprång. I fortsättningen ska vi vara en integrerad del av Europa, inte bara den eviga ön – en ö som har sina undantag.

Så, vågar vi gå och modigt öppna dörren västerut? Eller ska vi stanna kvar i en avkrok i Europa, ställda mot väggen, och nöja oss med att titta på en röd sol, som försvinner vid horisonten?

Tero Voldi, trafikexpert, Österbottens förbund

Källor:

1 Läntisen teollisuusvyöhykkeen investointien ja liikenteen tulevaisuus. Tulevaisuusorientaatio liikennejärjestelmän kehittämisessä. 06/2023. Handelskamrarna.

2 Nyckeltal för sjöfarten. Rederierna i Finland. Hämtad 5.10.2023. 

Bild: Joonatan Knuutila